Distans

Det konstiga är, att nu har han varit borta i fem dagar, och då har jag inte saknat honom. Antagligen för att jag vet att jag ändå inte kan träffa honom eftersom han inte är hemma. Idag, nyss, kom han precis hem. Och vad gör jag då? Jo börjar sakna honom. Den där krossande känslan som äter upp en inifrån liksom. Ååhhhggaaahhhh...!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0